jag orkar inte.

allt är jobbigt just nu. skitdag. pissdag. försov mig 3 timmar, så fick jobba över. jag saknar i princip alla mina kompisar jag har. så jävla jobbigtjobbigtjobbigt. i år blir det inge västervik heller. traditionen är bruten. alla traditioner är fucked up. jag längtar tills emmaboda, tills jag ska flytta och utomlands. jag vill att det ska hända nu, jag orkar inte jobba & vänta. vad är det för liv? jag vet inte vad jag vill. jobba skiten ur mig eller njuta av mitt näst sista sommarlov?
jag älskar för det mesta att bo i trosa, men ibland hatar jag det. Jag vill ha samma hus, samma vänner, samma gemenskap att komma hem till. det spelar ingen roll var jag skulle börja, bara vara där. alla har det, förutom vissa, som jag. ni fattar nog inte. men det är det som gnager mest. jag har alltid fått lov att ta mig till mina vänner. och jag är seriöst trött på det.
jag älskar kläder och ytliga saker för det mesta, men ibland blir jag så trött på allt/alla. jag orkar inte. fatta.fatta.fatta. (!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
jag älskar att vara singel, men ibland så skulle man ju faktiskt vilja ha någon som alltid finns där. killar/pojkar/män/grabbar. jag orkar inte. varför ska det vara så svårt? vill bara skrika på alla jäklar (!!!).
jag älskar att vara spontan, men ibland mår jag dåligt om jag inte har en plan över mitt liv, mina dagar, min tid, osv. jag saknar spontaniteten. jag vill ha spänning, nya saker, nya upplevelser och fjärilar i magen.
jag hatar när man kollar på klockan hela tiden och för varje minut så får man mer ångest över att tiden går. vart tar dagarna, veckorna, månaderna, åren vägen? jag vill börja om. jag orkar inte. jag vet inte vad jag ska göra. det finns inget att göra. hopplöshets-känslan kommer tillbaka för ofta. den där som jag inte kan beskriva så bra. jag känner mig som en fet ko, som bara står i en jäkla hage och äter äckligt gräs. varje dag, samma tid, samma kanal. jag orkar inte. ge mig varitation.
jag hatar att jag bygger upp hela min framtid, situationer och allt som händer redan innan det hänt eller har valt någon väg att styra åt. jag blir bara besviken. men jag lär mig aldrig. dags att ta tag i sina problem kanske? självinsikt?
nej. upp halv sju imorgon. die motherfucker die.


shit'n'flowers .

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0